Recension

Hörde på radion att Läckbergs bok Isprinsessan ska bli film och den som blev intervjuad kallade hennes böcker för "light"-litteratur... Kanske är det böcker med mycket dialog, särpräglade karaktärer varvat med några personer som känns hemtama i en miljö vi kan knyta an till som blir framtidens filmer för det kommer flera böcker som blir filmer sägs det snart... och det sägs att en del regissörer gillar filmer med skådespeleri hellre än visuella visioner... Hursomhelst, om Tyskungen blir film framöver blir den väldigt lång. I alla fall längre än de andra av Camillas böcker känns det som. För när jag lyssnar känner jag igen mig i allt som nu blivit Fjällbacka för mig med Erika, Patrik, Mellberg, Gösta och polisstationen och Annicka och... men i trippeldos på nåt sätt... det är alltför många berttelser på samma gång och boken drar ut på historien i 14 cd... varav en cd innehåller bl.a två förlossningar och en massa prat om att föda barn... Nog för att boken handlar om ett barn, men lite mastigt tyckte jag faktiskt. Men kanske jag bara är intolerant och tråkig för jag inte själv har barn... Men, men, boken var inte dålig för att vara "light", bara en tung box!